Jag går ju som bekant på lchf diet. I början tyckte jag att det var knepigt. Svårt rentav. Nu? Tjaaaa, lite lättare. Lättare eftersom vågen visar resultat, lite åtminstone. Först tyckte jag att jag fick ett sötsug som jag aldrig tidigare haft. Jag brukar normalt inte bli godissnål och bullasugen, men de första veckorna hade jag verkligen det, suget. Verkligen. Onormalt. När man lite så där orgasmaktigt tänker på bakelser och godis, nästan så att snålvattnet rinner. Pinsamt. Sakta men säkert gick det om.
Härom dagen smakade jag på en nyttig juice av lingon, tranbär och vindruvor.. Det var så sött och sliskigt att hela tungan skrollade ihop sig, såg säkert ut som ett russin i hela ansiktet. Tidigare vet jag att jag tyckte den var lite fräsch med en syrlig smak och ”inte så söt”, hehe.. Nu mera tycker jag att 70% choklad verkligen är söt och god. Speciellt till kaffet.
Nu ska ni inte få bilden av att jag superdietar mig, verkligen inte. Fuskar lite smått nu som då, för att få dieten att anpassa sig efter mitt liv. Jag menar, går man på begravning sitter man inte och lipar över att brödet inte är bakat på fiberhusk och mandelmjöl, har din arbetskamrat bakat äppelkaka och bjuder så tar du en bit, bjuder din far på en pizzabit så tackar man snällt ja, speciellt när nån köpt och bjuder eller bakat eller what not.
Då kan jag däremot vara sträng mot mig själv ett par dagar efter fusket. Tack vare fusket. I love fusk, egentligen.
Min startvikt låg på hiskeliga 76,5kg. Oftast visade vågen på lite snällare 75,nånting kilo. Nu när jag vägde mig i morse trodde jag inte det var sant, nu är jag nere på 73,5kg. Fast jag fuskat, fast jag inte orkat vara matpolis 24/7 åt mig sjäv, wow, det fungerar. Nu låter ju inte det här så mycket egentligen, men om jag vill gå ner tio kilo så är tre kilo så gott som en tredjedel, bara så bra. Allt mera än tio är bonus, även om jag hoppas på ca 3-5 bonuskilo… Men det är en bisak. Oberoende, hejja jag liksom!
Först tyckte jag att vad fånigt att säga, yes, nu har jag gått ner ett komma nånting kilo, jihuuu! Men som min kära lilla mamma påpekade, allt börjar med ett. Sen kommer två osv.. Och är det ju så!
Med det vill jag bara säga att jag har gått från fet till lite mindre fet. Huipput Johanna kaffepanna!