Oh my. I mitt nya fina kök diskade jag för glatta livet. Plaskade och hade mig. Körde diskmaskin och kände mig som världens köksgud. Men plötsligt ser jag nåt på golvet.. What da fack? Vatten? Öh, under laminaten?
Nu hör till saken att det allra sista av golvet, det som ska krypa ut i lilla hallen, inte är lagt än. Tidsbrist. Lister och finlir är också ogjort än, men det är en annan historia, dock en mycket odramatisk sådan.
Så tur i oturen att det inte hunnits med än, golvet i hallen, för i skarven sipprar det sakta fram vatten. Diskmaskinen står rakt bredvid så jag kan ju gissa mig till resten.. Hade golvet varit klart så vete tusan när vi skulle ha lagt märke till det här..
Efter ett snabbt samtal till montörerna kommer en av dem farandes. Efter ett visst mått av hummanden och huvudskakningar säger han det jag befarar, att om vi har riktigt j*vla otur måste de riva ut halva köket. Jaha du. Tjohejsan och så vidare. Han bad att få återkomma nästa dag och uppmanade mig att inte använda diskmaskinen före det. Nej det ville jag verkligen inte. Kan ju tillägga att den natten sov jag inte mycket, pga både det här och flunsornas flunssa. Inte så man vill tillbringa en natt av sjukledighet. Febern hade varit alldeles tillräckligt.
Idag kom de således, Mr Dupont och Mr Dupond, och tro det eller ej, men de klarade biffen efter ett lagom mått av trixande. Duktiga gubbar. Visade sig att de förra ägarna till huset hade försökt lappa ett rör som inte mera ville vara lappat (antagligen blivit omskakat i renoveringen?!) och nu gett upp. Nu är röret utbytt, mitt kök behöver inte rivas upp, bara städas upp och diskmaskinen nynnar tyst på sin plats.
All is good. For now..