..nåja, nästan iallafall.. Ännu är det riktigt myshöst utanför mitt fönster. Ännu klarar man sig fint i stickartröjor och sockar, inga dunjackor än. ÄN. Men snart är julen här. Har du inte den under noggrann uppsikt knackar det plötsligt på din dörr en dag och julen är ett faktum. Trust me, jag har testat, och aldrig mer.
Vi är består av en så stor familj, som dessutom firar julen tillsammans, att man måste börja i tid. Jag skriver listor, jämför med gamla listor, vem får vad, vem önskar sig vilket, vem behöver vad, vem vem vem…… Ibland river jag mitt hår i frustration över allt men oftast tycker jag att det är kul. Så länge man börjar i tid vill säga.
Visst kunde man ju slopa klapparna till alla vuxna men jag fick bittert erfara ett år hur det var att sitta där utan julklappar. Det var väldigt väldigt hemskt. Ur-vidrigt. Så synd om mig själv har jag nog aldrig tyckt innan. Eller efter heller. Så. Här i huset blir det julklappar. Till alla. Och vis av bitter erfarenhet köper jag numera julklappar till mig själv också. Just in case lite grann.
Ofta tycker jag om att göra klappar själv. Likaså i år. Tomteverkstad kallade vi det då vi var små. Fast då bestod det mest av att spela julmusik på tinnitus nivå, öppna skåpen och kolla vad skulle passa åt vem från våra egna skräpgömmor, packa in det med en kilometer tejp, massvis med papper, paket snören i mängder, både raka misslyckade bitar och de tofsar som blev hysteriskt krullade. Jag tror jag var runt sju.
Nu är tomteverkstaden mest baserad i garnkorgen, med vissa undantag naturligtvis.
Bjuder på tråkig bildserie av kommande julklapps-ledtrådar..
I väntan på tomten. I väntan på nästa OS. I väntan på…