Jahapp. Be careful what you wish for och så vidare. Nu har vi kommit till den där punkten som jag väntat på ända sedan vi köpte huset. Det som jag ville, längtade efter och drömde om. Nu fasar jag för det. Köksrenoveringen. I över en månad har jag tittat på luckor, handtag, lister, bänkar, färger, maskiner, märken, och ni fattar? Drömt och planerat hur fint det ska bli. Det har varit så roligt, spännande och huipput som jag visste att det skulle vara.
Fram tills nu.
Nu ska ju allt tömmas. Hela mitt kök. bort med raffset. Oh my. Jag rensade ju ur alla mina köksskåp för knappa 1,5 månad sedan. Hur kan jag ha så mycket skit? Jag fattar inte.
Nu hör det ju dessutom till att mitt i all kaos så har jag bestämt att vi ska ta ner en mellanvägg som jag i ett tidigare skede valde att lämna kvar. Nu ryker den. Taket ska rivas ut och golvet ska läggas in nytt. Ena köksöppningen (finns inga dörrar i vårt kök) ska smalnas av med 15cm och i ett nafs har allt spårat ur totalt.
Vem hade väl kunnat tro det, hehe, *läs gärna med en stor nypa självironi*..
Så det räcker inte att tömma skåpen, hela mitt lilla 30m2 kök ska tömmas. Nu. Gärna igår eftersom min far börjar riva idag. *Jag hann ändå inte göra allt jag borde ha gjort*
Nu i det här skedet känns allt övermäktigt och jag funderar på att skita i det, fast nu är det för sent..
Min verklighet just nu ser ut så här nu på morgonen, tur att man kan koka kaffe var som helst *blink, blink*