Att landa

Nu har jag för en hel vecka sedan kommit hem. Knappt hunnit sova heller. Man ska hinna ta in allt från lägret, hinna jobba ikapp, hinna koka, tvätta, städa och umgås med familjen. Man borde hinna jobba extra mycket eftersom man har varit ledig. Jag har sprungit hos massören, 75 års kalas, köpt presenter, lekt taxi, borde ha tränat…

Men visst var det värt det, sticklägret. Nördläger säger mina ungar. Pinsamt. Så mormorsaktigt och tantigt, fast vad vet nu de!

Innan lägret fick jag sjuk handled och fick skippa stickning what so ever i några dagar för att kunna ens jobba. Som tur var löste det sig tillräckligt till lägret och jag stack och stickade. Kameran glömde jag naturligtvis hemma, foton bjuder de här andra blogarna på i massor Stickäventyr, Nonnu, Rät & Avig, Kerroksia och Alalindh.

Så härligt underbart. Alla fina kvinnor, alla skratt, all god mat, all inspiration, garner, ide’er, allt!

Veera Välimäki höll kurser åt oss om sjalstickning och ränder i massor.

Massvis med sponsorer fanns det den här gången, stort tack till dem alla! Mikaela har nämnt dem alla i ett skillt bloginlägg HÄR!

På lägret stickade jag på min Vitamin D kofta i finaste färgen. Framskred sakta. Stickar i Limmo-designs garn som jag köpte under stickkryssningen.

Vi hade Strömsö på plats och jag gjorde mitt bästa att inte hamna i bild. Lyckades si så där. Ser inte fram emot när det visas på tv dock (sänds 15 maj). Blev filmad och förväntades svara på nån fråga just som jag river stickan ur stickningen och tappar massor med maskor. Blev så generad och pinsam att jag inte vet vad jag mumlat fram som svar. Suck.

Foto: Susanna Keskinarkaus

Glad att jag inte har ambitioner att bli tv-stjärna. Låter glatt duktigare typer sköta den biten. Jag kan vara mästerstickerska i stället som inte tappar maskor i tv…

 

Ann-Britt och hennes fenomenala garner fanns på plats och naturligtvis flyttade några med mig hem. Den här gången blev det Superwash merino/Tussah silke i en ljusblågrå nyans, lite otippat färgval kanske men men misstänker att blir toppen till det jag tänkt det till..

Nu när man äntligen landat och kommit ikapp väntar än mer roliga saker! Stickmys i Jutbacka 7 maj och på samma ställe introduktion i att spinna med slända den 14 maj! Lite som små bitar av lägret i väntan på nästa…

 

Tills dess, #gultärintefult  och sticka lugnt!

 

P.S.

vill du veta mera om framtida stickläger, håll koll här..

 

Klara, färdiga..

..sticka!

Har mitt senaste projekt fem före färdigt. Helt ärligt är jag inte hundra nöjd med det.. Tyvärr. Kan inte annat säga än att jag verkligen försökt. Hela fem gånger har jag repat upp skiten och börjat från början. Inte så att det är svårt att tyda mönstret eller att det inte stämde inte heller att jag inte klarade av att sticka rätt eller att det skulle vara fast i garnet.. För det var underbart från början till slut. Nej, felet, för mig, satt väl snarare i modellen av koftan, en väldigt tajt modell. Tre gånger ändrade jag så att den skulle passa mig bättre.. Meen.. Nu just känns det inte som att jag kommer att använda den, vilket gör att det känns enormt svårt att få till halsringningen. För helt ärligt är det det enda som det hänger på innan den är klar.

Men skam den som ger sig. Jag ska låta den vila till sig lite innan jag gör det sista fixet.

(Koftprojektet jag pratar om är Surry Hills, finns på Ravelry)

(Bilder finns på min instagram feed här till höger ->)

 

Anyhow.

Till något, för stunden, roligare. Mitt nya projekt.

Jeeee…..!

Min nya bok har kommit.. Garnet bara väntade.. Till och med stickorna var vässta.. Och för att göra det ännu mer huipput så är jag LEDIG den här veckan, kan knappast fatta det, så UNDERBART! Idag blir det en kort tur på tåget och gissa vad jag kommer att sysselsätta mig med..

Som sagt. Klara, färdiga, sticka!

 

Hjärta <3

Idag styrde jag kosan norrut mot Juthbacka herrgård i Nykarleby. Lika roligt varje gång. Det som stod på dagens agenda var Stickmys, hjärtligt stickmys till på köpet, vändagen till ära.

Jag trivs så fenomenalt fint med de ”nordliga damerna”. Full av inspiration varje gång man kör hem igen. Likaså denna gång. Skrattar och har roligt, stickar både framåt och bakåt. Äter och dricker.

Hade ju tänkt ta lite bilder men helt ärligt är jag inte så där duktig på det som jag skulle vilja vara. Borde ta nån kurs nån gång.. (Nåt att införa på bucketlist maybe?) Så, det blev inte mer artistiskt än att klicka av några telefonbilder idag..  Håll till godo.

 

 

 

 

 

 

 

 

Mitt evighets projekt fick hänga med. Surry Hills cardigan. (Repat upp den både en och två och mången gång. Sista försöket nu.) Något ommodifierad. Härligt garn åtminstone, från Butik Rät&Avig. Bara den blir klar blir det nog bra.

En bild av en stickad kjol in the making och en IRL, så otroligt fina. Boken jag bara MÅSTE ha och en otroligt mjuk stickning i babykamel garn.

Slutsaldo av dagen; ett hedersuppdrag ala Barbie, ett nytt köp från Adlibris, inspiration och feel-good känsla.

Tills nästa gång, håll i hatten.

Citrongräs mitt i vintern

Mitt i råkalla vintern när kölden ligger runt -20°C och snön pyr runt knutarna kan det kännas lagom mysigt att krypa ner i ett citrongräs. Lemongrass. En, inte ett. En tröja.

Jag har för en tid sedan stickat klart min tröja, som heter just Lemongrass. Snygg i just sin enkelhet med en bred fläta över framstycket.

Den stickas uppifrån och ner, är öppen i sidorna och fästs med en knapp. Wunderbar.

 

Ville ha min riktigt vintertjock och gjorde den i Sandnes fritidsgarn. Betyder således handtvätt. Är inte direkt känslig för stickigt garn så den här kan jag gosa ner mig i ordentligt. Bra att ha den här vintern med andra ord.

Har redan hunnit använda den en hel del. Lätt att sticka även om man är nybörjare. Tjocka stickor och dito garn, den bara faller av stickorna.

Jag köpte mitt garn, som oftast, hos favorit affären Pirjoliisa i Vasa. Hon har också nätbutik men jag föredrar att titta med händerna, inte via en skärm.. Mönstret finns på Ravelry under namnet Lemongrass, gjort av Joji Locatelli. Nästa mönster ligger redan i inkorgen och väntar på passande garn.

Får stolt tillägga att den som oftast fotar mina stickade alster är min fina dotter, så stor applåd till henne.

Tills dess, frys inte och håll om varandra.